....Sitter här i köket, å lyssnar på min äldste son och hans far när dom småpratar och viskar...Sådär som bara en son och far gör, på det där alldeles egna sättet...Myser av att veta att våra barn har oss, Sina föräldrar, att vi alltid finns där för dem...Pratar, lyssnar och är en del av deras underbara liv...

Idag blev han 11år, vår förstfödde...

Kommer ihåg hur det var dagen då han föddes, lyckan som var obeskrivlig...Något som är så starkt i ens inre, i ens hjärta så orden inte räcker till...Hur vackert det är att få hålla om sitt barn för första gången, få försiktigt smeka en litens barnapanna, mjukt varsamt sätta sin mun mot en litens hår, och få snusa på den goa doften av ett nyfött barn... Och att veta att vi, jag och den jag Älskar, kunnat skapa ett Mirakel till denna jorden...

Att i sekunden av att bara få sitt barn upp mot sitt bröst...Veta att man kommer att kunna gå genom eld, vada över all världens vatten, Bara för att för en liten stund veta att detta barn kommer att få all den Lycka som ett liv skall ge...Att veta att inget ont skall röra, att ingen ohälsa eller ensamhet skall kunna nå denna liten... Det är en av de största händelser som vi föräldrar får äran att uppleva,ett Mirakel...

Stannar upp en stund...Det är tyst i huset...Inga viskande...

Hör hur natten kommer närmare, ser hur timmarna redan gått över till nytt dygn...Känner en sådan tyngd i mitt hjärta...

Att denna dagen, som för min son skulle ha varit eller åtminstone kunnat ha blivit till en minnesvärd 11års dag...En dag som skulle ha gett honom ett hopp om att livet fortsätter på ett bra, eller på det bästa sättet, efter att hans Moster tilllika GudMor inte är med honom...Men inte det, nä... Han var så ledsen här när vi blev ensamma efter kalaset...

Och som Mamma så visste jag att han skulle ta upp frågan, jag visste att saknaden skulle vara stark för honom...

Saknaden efter Moster kommer alltid mina barn ha med sig, men att dom skall behöva uppleva en saknad av det som finns kvar... Det trodde jag aldrig!...

Så efter en stund, när vi blir ensamma i rummet, när syskonen somnat...Då ser han på mig och undrar "Varför kom inte...?"

Jag, jag visste inte orden...Vad svarar man som Mor då...När jag själv inte har svaren...

Blir så ledsen och illa berörd! Hur kan vi människor här på Jorden vara så egoistiska, eller är det att vara Vuxen, är det så man skall vara för att visa att man minsan klarar sig, att man fixar att gå vidare...

Ja, är det så, så vill jag aldrig bli Vuxen, eller vill aldrig gå vidare... Då vill jag att det ska vara så som det är nu...

För jag vet att det finns ondska och elakheter, det har jag lärt mig med åren...Å jag brukar kunna hantera det ganska bra, så länge det är mot mig, som vuxen man utövar dessa dumheter...Men när det gäller ens barn, när det gör ont hos ens liten...Då känner man sig ganska tom och knyttig i denna världen...Att vara Mamma med alla svaren...Det blir bara som ett sandkorn i en stor öken...

Det gör ont! Att veta att vi alla saknar, att vi alla väntar på att någon skall komma in genom ytterdörren...

Tänk att vi alltid kommer ha denna saknad...Att det alltid kommer finnas ett tomrum, ett tomrum som inte kan ersättas av någon eller något...Ja, det bränner i mitt hjärta!

Men som jag tänker...Den del av det som en gång var, dessa pusselbitar kommer en dag att hitta tillbaka, söka sig till det som är en del av det stora hela... Å då kommer historien att återskapas, en bild av allt kommer finnas, en hel bild av en värld som inte försvinner i att något lämnar detta jordeLivet...Vi finns, även efter detta, kanske inte här men där...Som en stjärna som följer oss på himlavalvet, som en vind som blåser oss mjukt...

Vi är en del av det hela, en del som fick en fortsättning i en liten...Genom ett Mirakel, får livet en evighet...

Våra spår som vi lämnar här, kan aldrig helt försvinna, inte så länge det finns vägvisare som hittar dem... 

Å Vägvisarna är Vi....

Det kommer en dag...

 

Åsa

5 januari 2012 19:54

Samerna har sen urminnestider sagt så länge vi pratar om dom så finns dom.Ja jag tror också att allt kommer att vävas samman för er alla någon gång.Och ja ni som är kvar är vägvisarna och dom som får visa vägen för dom som är kvar.Många varma kramar från mig

vintermor

8 januari 2012 00:56

Åh tack, Åsa

 

Anna

6 januari 2012 21:06

Jag kan verkligen känna igen mig i de du skriver, de är oehört svårt att förstå hur vuxna människor tänker ibland och när man själv inte förstår, hur ska man då kunna förklara.
Jag får själv försöka förklara hemma, men då är de saker som uteblir från barnets egna far, telefonsamtal och nu senast julklappar. Men tror nog de börjar kännas mindre nu, för är inne på fjärde året utan klappar och jag gissar på att de blir lika många år utan födelsedagspresent.

vintermor

8 januari 2012 00:54

Ja, många ggr så känns det som att en del med åren tappar tanken på någon annan än sig själv, å ger minst av allt tanken till barnen... Kramar om dig! Å tackar för dina ord

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

Idag har det varit en sådan där tung dag...En dag av eftertanke... Den 29:e december! Denna dag är en tung dag för oss, 1997 den 29:e december omkom min mans Mor och deras Lillebror i en bilolycka... Mycke funderingar och många frågor...Varför... Liv...

....Vaknade imorse, å bara kände ett sådant lugn inom mig... Jag fixade det! Vi fixade det! En julafton...Så himla fin...Jag och min vackra familj...Med glädje, och värme... Känner bara sån tacksamhet och frid i mitt hjärta...Är så stark i att ha er ...

........Snö, snö, snö...Undrar om det är så här det är ovan molnen, vitt å inga mörka grå partier........   Känner en sådan tomhet i mitt hjärta, det gör ont i min själ...en smärta som strålar så där illa ända ut i fingertopparna...Som om man rys...

LuciaDagen......... Allt är så himmelens vackert! Julmusik på radio, Julmusik på tv, Julmusik i skolor och på Daghem... Blir så där bitterljuv i kroppen... Tycker att denna dagen alltid varit något speciellt! Så även idag...Men idag känner jag en...

Ja, sitter här nu efter en rörande gripande känslodag... Min fina Systerysters äldsta dotter har firat sin 6-års dag idag... 6 år...Tänk för 6 år sedan så födde du en liten flicka, Lyckan var total... Det första flickebarnet i sin kusinskara...Minns ...