....Vaknade imorse, å bara kände ett sådant lugn inom mig... Jag fixade det! Vi fixade det! En julafton...Så himla fin...Jag och min vackra familj...Med glädje, och värme... Känner bara sån tacksamhet och frid i mitt hjärta...Är så stark i att ha er runt mig! Ni är den klippan som alltid ger mig ork, ork att våga stå emot mig själv, och mina egna ledsna bittra tankar...

Och det är faktiskt inte så, att man bara måste komma över saker och ting som händer i ens liv...Det är inte bara, bara...

Å en del av de tunga tiderna i ens liv, bär på något annat, fast man oftast inte ser det just mitt i stunden... Men dessa ting visar sig med timmarna, dagarna och åren...

Ett av dessa ting, är styrkan... Styrkan man får som familj av att gå igenom svåra och tuffa händelser... Inte för att jag är tacksam för att ha fått detta i min ryggsäck, att ha mista någon som står en lika nära som man står sig själv...Nä, inte det, utan styrkan i att klara av att gå igenom det... Att varje dag komma en bit på vägen... att varje högtid vara tvungen att kastas in i den... Vara tvungen att ta tag i saker, vara tvungen att se glädje i det man gör... Även med en sorg hängandes där på axlarna...

För det gör sorgen...Den hänger där, den tynger ner människan som bär på den...

Men brukar ibland tänka...att sträck på dig! Res dig! Skaka och ryck i din kropp! Skrik! Gråt! och sjunk sedan ner... Då skall du se att när du reser dig upp nästa gång, då känns allt så mycke lättare...

Fast nog måste jag ju vara ärlig mot mig själv, å känna...För inte var det en Julafton, så som den brukade vara... Vi brukar ha fullt hus...Tre familjer med många barn, mor- och farföräldrar, och gammelmormor...Det brukar vara sådär en 20 personer kring julbordet...nu var vi 7 vackra som satt och njöt av mat och umgänge... Det var en sådan där dubbel känsla, samtidigt en mysig lugn stämning av harmoni, men ändå en saknad av allt liv och ståhej som brukade vara...Bitterljuvt!

Vi satt alla å åt å pratade, fast såg på alla att det fanns en saknad där...Men som vi människor är, så visade ingen något av det till de andra...

Å jag tänkte just i denna stund, där vid bordet, att tänk vad jag är lyckligt lottad...Tänk att Jag har det här, Jag får uppleva det här...Det är Mitt liv!

Mitt liv, Min familj...Ni är så fina, mina fyra barn som pratar den ena efter den andra, oftast så vill ni alla fyra berätta er grejja först, och ni måste bara berätta det Nu, samtidigt som de andra av era syskon, också vill berätta Nu...Ja, jag ler...Ni är mitt allt! Mina fyra små Mirakel! Jag är så glad att jag får dela era dagar, att jag får vara med er som Mor...

Sen ser jag min Man...Denna vackra människa! Att ha och veta att han står här vid min sida, att han stärker mig när jag är redo att tappa allt...Att han funnits vid min sida, står ut med mina egenheter, dessa egenheter som han säger att han älskar...Att han finns här nu för mig...Det stärker mig!

Ni min familj, ni ger mig styrkan att vara Jag...

Minns julen 2007...

Efter alla prover som togs på dig, fina starka syster...Du gav inte upp, du firade jul! Vi satt länge på julaftonskvällen och pratade...Vi satt där alla, vi minns, vi skrattade, och planerade framtida jular...

Juldagen åt vi tillsammans...

Vi stod där i mitt kök, Du och Jag...Jag kommer än idag ihåg känslan...Ingen av oss tog upp det, vi tog inte i det...Inte under Julen... Vi donade och stökade undan efter middagen, våra barn och män satt framför något barnprogram på tv.n

Jag såg på dig i smyg...fast idag vet jag att du såg att jag höll koll på dig... Jag såg hur du hade svårt att stänga locken på burkar, hur du hade svårt att få dina fingrar och händer att följa din vilja...Jag kände mig så ledsen, det gjorde så ont...Du ville ju så gjärna göra det här med mig...Så som vi alltid hade gjort...Kunde bara ana din känsla som du hade, din oro som din kropp gav dig...

Efter julhelgen, i mellandagarna fick du veta att du skulle till Neurologen i Umeå...Den 2:a januari 2008, skulle du vara där för fortsatta prover och undersökningar...

Det du tyckte var sämst med hela resan ner...det var inte det jobbiga du skulle gå igenom där, nä...utan det var att du inte skulle kunna vara här den 4:e januari...Då din Gudson, min äldste son hade sin födelsedag..."Jag har aldrig missat någon av dina barns dagar, det känns så tungt", Sa du till mig...Å du skulle bara veta hur det kändes då, när du sa det...Att du tänkte på honom, och inte på dig i den situationen...Du skall bara veta hur det känns idag...Nu när du inte är här någon dag....tungt! Saknaden är obeskrivlig...

Du var och är den bästa Moster som finns och funnits...Du är och var så stor del av mina barns liv... Du är för evigt saknad! Ett stort tomrum.......

Vi saknar dig.......Skall krypa ner i soffan å bara hålla om dessa mirakel...genom varandra så ar vi dig nära...

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar

....Sitter här i köket, å lyssnar på min äldste son och hans far när dom småpratar och viskar...Sådär som bara en son och far gör, på det där alldeles egna sättet...Myser av att veta att våra barn har oss, Sina föräldrar, att vi alltid finns där för ...

Idag har det varit en sådan där tung dag...En dag av eftertanke... Den 29:e december! Denna dag är en tung dag för oss, 1997 den 29:e december omkom min mans Mor och deras Lillebror i en bilolycka... Mycke funderingar och många frågor...Varför... Liv...

........Snö, snö, snö...Undrar om det är så här det är ovan molnen, vitt å inga mörka grå partier........   Känner en sådan tomhet i mitt hjärta, det gör ont i min själ...en smärta som strålar så där illa ända ut i fingertopparna...Som om man rys...

LuciaDagen......... Allt är så himmelens vackert! Julmusik på radio, Julmusik på tv, Julmusik i skolor och på Daghem... Blir så där bitterljuv i kroppen... Tycker att denna dagen alltid varit något speciellt! Så även idag...Men idag känner jag en...

Ja, sitter här nu efter en rörande gripande känslodag... Min fina Systerysters äldsta dotter har firat sin 6-års dag idag... 6 år...Tänk för 6 år sedan så födde du en liten flicka, Lyckan var total... Det första flickebarnet i sin kusinskara...Minns ...